Baby I like it!


Så hände det. Har länge stoltserat med min precious och vidhållit kvalitén på min trotjänare, men idag inträffade något som gjorde mig nödsakad att åka in till city och köpa en förskräcklig Ericsson X10 mini. TVI! =P



.. svart/vit med möjlighet att byta till lime, så tokigt.



Ständut Blakk

Har precis kommit hem från en helg i Skellefteå, från en helhelg i familjeanda. Har mamma, lillasyster/systerdotter och moster där.
Fredagskvällen bjöd på en riktig tjejkväll, när även syrran från Vindeln kom. Supermysigt! Fick agera fyllechaffis vilket var ett tag sen, men jag vet inte om jag ska säga vad jag tycker om att bli väckt flera gånger mitt i natten och måsta klä på igen klockan 2 på natten.. tur jag sover gött ^^

... vaknade föresten på lördagmorgon av att jag kände någon titta på mig ungeför hela 2cm från ansiktet. När jag slår upp ögonen får jag ett brett flin och någon som börjar skratta. Säkert inget jag skulle tycka om i vanliga fall efter 5 timmars sömn, men när det är min kompis Melissa som hoppar och studsar i sängen och mig gör det absolut ingenting, hon är bara för härlig!


världens sötaste 2åring!

Vi drog ut på matfestivalen och käkade kantarelltoast med västerbottensost och hade det allmänt trevligt. På kvällen drog jag och mami ut för ett par öl till Ständut Blakk som spelade på området. Vid vårt bord slår sig en herre ner och börjar snacka med mig om allt möjligt, så får han se min handväskehållare och frågar vad det är. Jag visar stolt upp det och berättar att jag läser teckenspråk. Hur stor skulle man tippat att oddsen för att han jobbat som tolk var? Nada, men det var härligt att teckna och helt underbart att höra hur bra han trivts i sitt yrke! ^^




Har hunnit med en trerätters hos moster och har säkert infriat mitt löfte om att gå upp 3kg i helgen. Nu blir det sallad här framöver och utdrivning av förkylning som gäller.

Trött å bakis, men glad ^^


Cartrouble

Ja, det är inte roligt när bilen står. Men det konstiga är, att jag inte är arg. Jag som alltid brukar bli så himla arg! Speciellt när jag inte tar mig till Norsjö..

Var och städa hos en brukare idag. Duktig på prata som jag ibland kan vara nämnde jag mitt bilproblem och saknaden över mina barndomsvänner när h*n säger; ta min bil! Bara tuta och köra! Du får tanka själv, men du får använda den om du vill! Snacka om vänliga själar.. nästan så att får en tår i ögat ^^ Tack Du! Men självklart känns det en aning dumt att låna av brukare, omän vi känner varandra sen flera år och har, vad jag tycker, ett bra sammarbete!

Nu har jag jobbat klart för ikväll. Imorgon blir det en fulldag

Natti natti


Tisadg 3/8 2010


Jobbar kväll (13.15-22.00) och har med den här dagen 5 arbetsdagar kvar inom hemtjänsten centrala Vindeln. Om ganska precis 2 veckor börjar jag om skolan igen, år 2 på tolkutbildningen i Strömbäck utanför Umeå.

Jag är 27 år fyllda, singel, bor på elevhem och springer 3-4 ggr i veckan (flåsar som fan men jag springer)

Har haft kontakt med min mamma sen ett år tillbaka ungefär och har hittat en relation som jag tror passar. Pappa pratar jag med ungefär som de sista åren, vi har roligt tillsammans, om vi inte träffas för ofta.

Storasyster har precis sagt upp sig från jobbet och bestämt sig för att börja universitetsstudier i höst. Andra hunden, Sally, har börjat bo in sig. Lillasyster sommarjobbar, vi pratar någon gång då å då. Systerdotter växer så fort, alldeles för långt mellan gångerna.

Nu, frunch.


feelings

Ibland får man såna där känslor. Känslor som kryper under huden och gör så att det knottras på skinnet. Den går inte att ta på, beskriva eller förstå. Den kan komma som ett skott och ge en adrenalinkick, för att sedan helt plötsligt - försvinna. Vad den betyder eller hur den ska tolkas vet jag inte. Det enda jag känner är ensamhet. Jag kan inte dela med mig av den, för jag vet inte vad den betyder, men kan känna den tydligare än jag nyper mig hårt i armen. Den studsar i hjärtat, spelar i kroppen och exploderar i huvudet. Det känns på något sätt som att den står för förändring. Det känns som om något kommer att hända, eller måste hända. Jag får en sånt rus att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det slutar med att jag spelar samma låt, om och om igen. Tills den försvinner.... och dyker upp en annan gång, när jag minst anar det.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Är det ett vägstopp, eller en tvär kurva? Eller ska jag byta fil? Nej just fan, jag har ingen bil...

Det känns som om allt just nu kan dra åt helvete, försvinna, brinna och aldrig mer visa sig. Samtidigt känns det som jag ska vårda allting så försiktigt. Jag hittar ingen balans. Jag hittar inte mig. Känner kärlek, men tar den inte till mig. Klarar inte av att ge kärlek, men visar mig som vanligt, fast jag inte förstår hur jag gör det.

Kommer den här fasaden alltid att vara jag? Hur långt bakom masken har jag gömt mig? Finns det någon som klarar av att klä av mig den?

RSS 2.0