signatura

"Vi har lite svårt att få bilar, ni måste börja köra era egna"
"Ni som sommarjobbar, lägger fram några vakanta dagar som ni kan kolla om ni kan jobba på. Det är bättre att ni tar på er dom frivilligt för det är ändå ni som måste ringas ut när det krisar"

Late update, I know. Det har varit sju svåra år de senaste veckorna bara. Förkylning på övertid på delade turer har gjort att det inte känts som om jag gjort annat än jobbat, men nu är jag ledig i två dagar. Är på jäkligt humör bara, snoret som trycker upp hela pannan gör att jag känner mig botoxinjicerad. Aldrig botox!

Sitter på blocket och kollar efter vrålåk, besöker varje resebyrå för att kolla bästa solresor och granskar varenda bostadsrätt i Umeå. har ingen aning om var jag skulle kunna få pengar ifrån, men behöver drömma lite nu..

En liten solskensstrimma idag ändå:
Drog en vända runt älven efter jobbet och passade på när jag såg en helikopter landa att fråga varifrån den kom. En väldigt trevlig grabb sa att "vi är ute och gödslar, stannar och sover på hotellet efter jobbet eftersom det är bra landningsmöjligheter. Hade jag inte så mycket att göra just nu hade du kunnat få provåka" -en strimma hopp han gav mig av att det kanske kan hända bättre saker i sommar än felskrivna scheman och feber.


ps1 nu har hon börjat ringa varje gång hon är på fyllan. Vad gör jag? Hon är min mamma. Eller, hon var. Är. Ibland. Hade ingen kontakt med henne i 10 år för det här. Vet att jag är starkare idag, eller, klarar av att ha ett förhållningssätt som inte knäcker mig. Men vad får jag ut av relationen? Har på känn att även om det är jobbigt att inte ha en den, kan det vara värre att vara i den.
2 Nu har hon också tagit kontakt. Jag vet inte om jag orkar bry mig om henne. Trots att hon är min lillasyster, har jag ALDRIG känt att hon faktiskt bryr sig om det inte ligger något i hennes eget vinstintresse. Som nu. Jag tror jag fixar det själv, så får hon fixa sitt. Jag orkar inte.