skriva av
Det är lördagkväll och jag känner mig taggad på något! Det var längesen jag kände att det rusade till i kroppen och energin verkligen ville göra något kreativt av sig! Det kan hända att det beror på att jag fortfarande känner mig så där glad och tillfreds efter kvällens avsnitt av "så mycket bättre" där Timbuktu fick sina låtar hyllade, eller så beror det helt enkelt på att jag druckit halva kaffepannan och slängt i mig ungefär ett kilo godis. Men det känns bra, jag har varit väldigt trött i höst, inte bara kroppsligt utan även själsligt. Ikväll har det tänt till något i mig, och jag kan alltså inte förklara vad det sitter i.
Mitt skrivbord rymmer ett kaos. Det ligger frukt blandat med nagellack, hundbajspåsar, tårtbotten, böcker, toalettpapper och ljus. Ljusen ska egentligen stå för mysfaktor, men jag känner att dom tappat i charm.
Jag var och köpte en soffa idag! Egentligen hade jag inte planerat det, och pengarna har jag egentligen inte. Jag har suttit och räknat på hur mycket utgifter jag har nu och i december, lagt upp CSN och lön och dragit slutsatsen att jag har omkring 3.500 i dec till mat, nöjen, julklappar, frissan, tobak, nya skor (ecco), nya jeans (lee) och eventuellt en TV. I Januari har jag ungefär 2.800 att leva på. Det ska räcka till... ja, det är lite taight just nu men jag kunde inte låta bli soffan. Jag ville ha en vit tygsoffa, det hade jag bestämt innan! Jag hade egentligen tänkt köpa den i januari när fetlönen skulle anlända, men nu såg jag en på blocket. En annons, ett telefonsamtal, ett ryck = klart och betalt! Vi skrev kvitto och jag hämtar den den 2a december, då pappa hjälper mig med flyttlasset. Jag vill flytta nu! Den var förvisso skitig, men väldigt skön. Och tyget, det går ta av och tvätta! Dessutom har jag 4 filtar tror jag.
Nu har jag lite ont i magen också.
En annan rolig sak som hände idag var att Helge ringde. Jag tror inte jag har pratat med honom på nästan... ja, väldigt länge. Han lät som sitt gamla, vanliga jag. Men jag vet att även han blir gammal. På något jäkligt konstigt sätt hade jag glömt honom. När han ringde tittade jag länge på telefonen. Jag stod mitt inne på Ica, och visste inte om jag skulle svara eller inte. Men så tänkte jag att "Helge pratar aldrig länge, jag ringde honom när han fyllde år och samtalet var över på en minut". Var det därför jag tyckte det kändes lätt och självklart att svara? Jag vet inte. Det lät på honom som om han ville prata. Han hade även provat ringa Petra. Jag tänkte någonstans att något har hänt, han är sjuk och vill prata med alla. Men han sa inget, och lät lika pigg som sist jag pratade med honom. Det är en märklig känsla det här egentligen. Jag vet inte riktigt i vilken relation vi står till varandra, men den känns ganska enkel. Han är där, jag är här. När vi ses är det trevligt. När vi inte ses, ja då.. ses vi helt enkelt inte.
I morgon drar jag till Vindeln, farsdag (därav tårtbottnen på skrivbordet). Jag tyckte det kändes lyxigt att få sova i min egen säng den här helgen, och bara åka över dagen. Jag har hans bil, och tar tåget på kvällen så hämtar Sandra upp mig på station.
Life right now, simple as that
Kommentarer
Trackback
